tag:blogger.com,1999:blog-887293212389361913.post6648829153474288252..comments2023-04-27T07:13:17.597-07:00Comments on Häxa på Heltid: EsbatLinnAliceNovahttp://www.blogger.com/profile/14672695157956820882noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-887293212389361913.post-3761324212497765492013-03-11T15:36:01.000-07:002013-03-11T15:36:01.000-07:00Hejsan!Jag har ämnat att skriva till dig sedan tid...Hejsan!<br>Jag har ämnat att skriva till dig sedan tidigt förra året, men något kom i vägen som det brukar göra. Och så var jag inte så säker på vad min fråga exakt kunde vara. <br>Jag har läst några av dina inlägg tidigare och tycker det är väldigt intressant läsning. Jag är själv lite rädd för att leva som en wicca med formler och sådant eftersom jag inte vill ha mer negativ energi efter mig som det är. Ifall något går fel menar jag... <br>Jag känner och ser ibland andar nämligen. <br>Jag vet att jag har min tvillingbror från ett tidigare liv som skyddsängel och jag har även sett honom när jag var tonåring utan att veta om att det var han. Men vid ett tillfälle blev jag så rädd att jag stängde av och nu försöker jag öppna upp den dörren igen, steg för steg. <br><br>Men det var inte det jag ville prata om, utan fråga dig om det kan vara så att växter, speciellt träd, kan ha en egen själ?<br>Vi har nämligen ett ganska berömt träd i vår by som står på en hög backe. Man kan se trädet från vilken plats som helst i byn, så hög är backen, och det har en del legender och skröner runt sig. Men det är ganska vanligt i byar med speciella platser. <br>En av dem legenderna fastnade i mitt minne och kändes som den mest "rätta". Att trädet använts som en "domstols plats" och jag tror man hängde folk där. För ibland kan jag förnimma någon i vit klänning dingla med benen bland trädkronorna. Trädet i sig känns som en äldre dam som välkomnar mig varje gång jag kommer med min hund. Så det är två olika själar som finns på samma plats. När det är fint och varmt ute brukar jag sitta på "hennes" rötter och se ut över byn medan jag filosoferar eller bara mediterar och det kan gå timmar. Men nu på vintermånaderna nöjer jag mig vid att lägga handen mot "hennes" bark och säga hej på det viset. <br>Så min fråga; kan ett träd ha en själ så det inte är några av våra mänskliga som bara fastnat där? För det känns inte som en bortgången människas själ när jag är med "henne". Kan du något om detta?Chamilla / Nightrainhttp://blandbockerlivetmagin.blogg.se/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-887293212389361913.post-34934046560148541782013-03-22T14:52:42.000-07:002013-03-22T14:52:42.000-07:00Hejsan Chamilla!Vilken intressant kommentar, och v...Hejsan Chamilla!<br>Vilken intressant kommentar, och vad fint att du har/haft så nära kontakt med din skyddsängel! Jag hoppas du lyckas med att öppna upp den dörren igen :)<br>Till din fråga, då. Jag tycker ju det här är något som jag bara kan svara för vad Jag tror, och det betyder ju inte särskilt mycket för dig, men jag tror absolut att växter kan ha själar. De är ju lika mycket levande ting som djur. Själv har jag en gång då jag gick i skogen med min syster märkt hur ett träd liksom börjat vibrera då vi stannat kvar länge i en glänta, och det blev en väldigt hotfull stämning på platsen. Då gick vi.<br>Som sagt, det här är ju en religiös fråga, och inte en vetenskaplig, så jag kan ju inte komma och påstå att jag "tror rätt". Men du frågade ju vad Jag tror, så!Hollynoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-887293212389361913.post-84721344958772603322013-03-24T08:26:35.000-07:002013-03-24T08:26:35.000-07:00Tack för svaret. Jag hade inte räknat med ett vete...Tack för svaret. <br>Jag hade inte räknat med ett vetenskapligt svar, eftersom till denna frågan finns det inget inom vetenskapen som kan svara på det. Bara det att även du tror att växter kan ha en själ gör att min egna tro och "misstankar" kan stämma. Det gör det lättare för mig att vara säker på mig själv. <br>Tack för stödet. För varje gång som jag kallar på hans hjälp blir det lättare och lättare för mig att känna av honom, även när jag inte ber om hjälp. För korta stunder än så länge förstås, men det går framåt i alla fall. Snart känner jag nog honom precis lika mycket som min vän som är ett utbildat medium. Det är vad jag hoppas på i alla fall n_n <br><br>Tack än en gång för svaret!Chamilla / Nightrainhttp://blandbockerlivetmagin.blogg.se/noreply@blogger.com