onsdag 12 februari 2014

Let it Go

Rubriken kom den här gången från en sång från Frozen, Disneys mig veterligen nyaste animationsfilm. Jag kan inte sluta lyssna på sångerna, och därför stal jag en av titlarna till dagens blogginlägg även om resten av sången inte har så mycket med resten av skrivandet att göra :) Här kan man lyssna på sången. Do it, den är fin!

Stella hann före mig med det ämne jag tänkt skriva om, nämligen psykiska vampyrer. Jag vet inte vem som först började kalla det så, enligt Wikipedia skulle det kunna vara herr Anton LaVey som skrev om det först i the Satanic Bible (Jag har inte läst boken, så jag har tydligen snappat upp det nån annanstans), men den korta definitionen lyder såhär:
"a spiritually or emotionally weak person who drains vital energy from other people, or a paranormal entity within such a person, allowing the psychic draining of energy from other people". Andra definitioner följer kanske min tankegång mera, men huvudpoängen för mig är att det finns mänskor som det är mycket mentalt påfrestande att umgås med, pga. deras sätt. Och jag har beslutat mig för att rensa ut sådana personer ur mitt liv.


(Bild härifrån: http://evolveandascend.files.wordpress.com/2013/12/novampires.jpg)

Det är ju lite knepigt med sånt här, för ibland är det kanske bara dålig personkemi, ibland har man själv en dålig dag och klarar inte av konflikter. Men i mitt fall handlar det om åtminstone en person som upprepade gånger gör andra personer illa med mening och som jag vet att många andra personer än jag har svårt att tolerera. Om jag inte av tvång måste spendera tid med sådana människor ska jag sluta med det. Inte mer svårt än så. Det var en fruktansvärt skön insikt. Man måste inte hålla kvar i ett vänskapsförhållande bara för vad det en gång var.

Med detta sagt ska jag också rensa lite i bloggens format, och jag överväger också att flytta över hela bloggen till en ny portal eftersom jag har alla mina andra bloggar på blogspot. Men, vi ska nu se.
//Holly

6 kommentarer:

  1. Jag kan tycka att det är så hemskt svårt att släppa taget om människor, trots att jag skulle må bättre av att göra det. Kanske har det något att göra med min rädsla för slutgiltighet, att inte få ångra mig. Men nu har du fått mig att fundera på ämnet, och det är ju något bra!

    SvaraRadera
  2. Tack för den bilden (made my day)! Angående varifrån termen kommer så kan det nog bra hända att LaVey myntat det. Jag läste Satanic Bible i nåt skede i samband med studierna och fick väldigt intressanta insikter. Själv tror jag dock att jag först stötte på det i typ Teen Witch eller någon annan av Silver Ravenwolfs böcker (huuu!).

    En sak jag snappade upp för länge sedan passar också rätt bra in på sånt här: "learn to bend like the willow, but never break". Vide är böjligt och så kan vi också vara. Vi kan böja oss undan och vi kan böja oss långt, men när vi når bristningsgränsen kan vi slå tillbaka (och var och en dom gått genom ett videsnår vet hur en videkvist i ansiktet stinger). Så vi ska bara som viden i våra liv.

    /Stella

    SvaraRadera
  3. Jag har blivit helt övertygad om att psykiska vampyrer faktiskt existerar. Om de gör det de gör medvetet eller omedvetet vet jag ej, och om det bara är en själv som uppfattar dem som så eller ej vet jag inte... Men det är en adekvat term, tror jag. Det är en bra förklaring på ett fenomen som troligtvis är rätt vanligt.

    Inte hade jag så mycket mer vettigt att säga ^^

    SvaraRadera
  4. I en FB-länk läste jag idag följande: "It is okay to leave anyone and anything and anyplace that makes you feel like shit. It’s hard, but it’s okay. And fuck explaining anything to anyone, unless you want to. Let them fucking wonder". Det var kanske lite bryskt uttryckt, men det fångar fjärilen rätt effektivt. Och hej bara, vad jag uppfinner uttryck åt höger och vänster... :P

    SvaraRadera
  5. Kanske borde jag läsa LaVeys böcker nån gång också, för att veta vad där nu riktigt står även om jag inte tror det berör mig. Det finns bara så mycket man vill läsa här i världen :3

    SvaraRadera
  6. Man behöver inte alltid ha så mycket att säga :) Och jodå, att de existerar. Vi känner bara inte alltid igen dem. Och termen är lite överdramatisk, men samtidigt väldigt beskrivande, tycker jag!

    SvaraRadera