Ett inlägg från Kvastskrubben

Jag är så förtjust i uttrycket "att vara/komma ut ur kvastskrubben", för att det är ett av de få som låter bra också på svenska, tycker jag. Delvis är det väl också för att jag anser mig vara rätt långt utanför redan nämnda skrubb sedan en lång tid tillbaka, vad med all mediatäckning jag fått genom åren (*lätt suck*), och det är ett ämne jag tycker om att diskutera. Sådär, hur öppen är du med din tro?



I många intervjuer jag gjort brukar frågan "Hur syns wicca i ditt liv?" dyka upp, och tidigare brukar jag väl ta upp pentagrammet jag bär runt halsen och det faktum att jag märker ut fullmånen i min kalender på samma vis som jag märker ut arbetstider och födelsedagar. Men genom åren har jag ju insett att det ju inte egentligen syns utåt alls. Hur ser nu en persons tro ut, hur syns den? Min syns egentligen inte, om man nu inte konkret går och snokar i min kalender, gräver i min byrå eller mitt smyckesskrin, eller sedan förstås explicit börjar diskutera trosfrågor med mig. Jag tycker inte jag ser ut som en wiccan. Hur ser en wiccan ut? Hur ser en kristen ut? Det är väl likadana små detaljer såsom korset kring nacken, att man går i kyrkan, och sedan handlar det ju om värderingar och åsikter och, tjah, tron helt enkelt. Och jag diskuterar inte religion särskilt ofta i vardagliga sammanhang.

Jag döljer inte min tro, men jag går inte direkt och skyltar med den heller. När jag i februari skulle fylla i en officiell ansökan lämnade jag ett streck i fältet "uskonto", främst för att wicca ändå inte har officiell ställning i Finland (och jag är inte medlem av kyrkan). Om jag blir tillfrågad så vänder jag mitt svar efter situationen, utan att för dens skull ljuga - det finns tillfällen då s.k. "lying on omission" bara är mera praktiskt, helt enkelt. Jag skulle gärna vara mer öppet stolt med min tro, men i lilla Österbotten får man så lätt så mycket oönskad uppmärksamhet, och utan att nu låta självgod så är jag nog helt tillräckligt annorlunda från förr.

...Därför ska det bli en intressant tid framöver, beroende lite på hur vinden vänder sig. Jag vet inte om jag får eller ens borde skriva om det, men provfilmningarna kommer äga rum nån gång här inom en snar framtid, och sedan vet jag mer. Jag får nog ta ett ordentligt cirkelsnack med både Stella och månen här i något varv (höhö, månvarv...), för det är många kvastskrubbstankar som yr i luften. Men försiktigt optimistiska sådana :)

V*V
//Holly

Like a BoS...

Har du en Book of Shadows? Hur ser den ut och hur använder du den? Och vad kallar du den? Jag, som studerar svenska och allmänt brukar försöka undvika anglicismer åtminstone i städat språk har fortfarande problem med termer som "Skuggbok"... Nå, det börjar närma sig att jag faktiskt tar tag i min wicca-terminologi-kandidatuppsats, så kanske saken ändrar om nåt år eller så ;)

Jag har två stycken: Min första, som numera har fått repareras med eltejp för att katterna varit på den, och min andra, som jag egentligen inte påbörjat än eftersom jag inte vet hur jag ska ta mig an den. Anledningen till att jag alls skriver om mina BoS...ar (?) är att den jag har i bruk nyligen blivit uppdaterat med inte mindre än 7 sidor extramaterial :) Jag insåg här i helgen då jag och Stella firade esbat att jag fortfarande inte klistrat in Handfästningsmallen (som gjordes för ett år sedan) eller breven med texter som Stella skickade per snigelpost nån gång 2011 :P Så, jag tog mig tid att sätta mig ner med klister och sax och lite glitter (det är trevligare att läsa i efterhand om det är lite scrapbookfiilis över det hela), och nu börjar jag ha det. Insåg också att min gamla BoS nu är till hälften uppanvänd! Det tog bara, vad, 8 år?

Det skulle vara roligt om det fanns nåt sätt att ta reda på när jag riktigt blev häxa, för jag har inget datum för det. Wicca fann jag hösten 2005, men vid den tidspunkten hade jag redan sett mig som häxa i åtminstone 2 år redan. Om jag bara hittade den där boken som utlöste det hela :3
Nåja. Jag och Stella firade i alla fall esbat i helgen, och det var avslappnat och energiskt på samma gång :) Vi prövade en ny typ av cirkelslagning, prövade sång som energiresningsmetod och kom fram till att vi i något skede ska göra en svensk översättning av Charge of the Goddess. Därtill kläckte vi ur oss en del rätt roliga språkgrodor i samband med gemenskapsmåltiden, men de gör sig bättre i muntlig form än skriftlig ^^

Hevanuhe. Trevlig mitten av februari åt er!

 

Let it Go

Rubriken kom den här gången från en sång från Frozen, Disneys mig veterligen nyaste animationsfilm. Jag kan inte sluta lyssna på sångerna, och därför stal jag en av titlarna till dagens blogginlägg även om resten av sången inte har så mycket med resten av skrivandet att göra :) Här kan man lyssna på sången. Do it, den är fin!

Stella hann före mig med det ämne jag tänkt skriva om, nämligen psykiska vampyrer. Jag vet inte vem som först började kalla det så, enligt Wikipedia skulle det kunna vara herr Anton LaVey som skrev om det först i the Satanic Bible (Jag har inte läst boken, så jag har tydligen snappat upp det nån annanstans), men den korta definitionen lyder såhär:
"a spiritually or emotionally weak person who drains vital energy from other people, or a paranormal entity within such a person, allowing the psychic draining of energy from other people". Andra definitioner följer kanske min tankegång mera, men huvudpoängen för mig är att det finns mänskor som det är mycket mentalt påfrestande att umgås med, pga. deras sätt. Och jag har beslutat mig för att rensa ut sådana personer ur mitt liv.


(Bild härifrån: http://evolveandascend.files.wordpress.com/2013/12/novampires.jpg)

Det är ju lite knepigt med sånt här, för ibland är det kanske bara dålig personkemi, ibland har man själv en dålig dag och klarar inte av konflikter. Men i mitt fall handlar det om åtminstone en person som upprepade gånger gör andra personer illa med mening och som jag vet att många andra personer än jag har svårt att tolerera. Om jag inte av tvång måste spendera tid med sådana människor ska jag sluta med det. Inte mer svårt än så. Det var en fruktansvärt skön insikt. Man måste inte hålla kvar i ett vänskapsförhållande bara för vad det en gång var.

Med detta sagt ska jag också rensa lite i bloggens format, och jag överväger också att flytta över hela bloggen till en ny portal eftersom jag har alla mina andra bloggar på blogspot. Men, vi ska nu se.
//Holly

Tankar runt och kring Imbolc

Här har jag knappt hunnit landa tillbaka i wiccavardagen och så är februari redan här. Vad är det för ett sätt? :P Smyga sig på en på det viset... Nå, jag och Stella (som skaffat en ny blogg, kolla gärna in den!) har en tid pratat om att börja praktisera mera aktivt och gemensamt igen, och här förra fredagen kom vi oss för att fira Imbolc tillsammans, sådär i rätt vardaglig ton. Gick och införskaffade ritualmat, gick i renande bastu, slog en cirkel runt hennes lägenhet och satt sedan i nån timme där inne och tänkte wiccaframtid.

(Bild från http://russianmind.com/sites/default/files/future-ahead1.jpg)

Vi har nämligen båda två saknat hednagemenskap den senaste tiden. Vi formade ju för all del ett coven för 1 ½ år sedan, men det covenet har tyvärr legat inaktivt sedan dess, om man inte räknar med Auroras handfästning för ett år sedan. Vi har inte befunnit oss på samma ort och vi alla är så upptagna på olika håll, och även om det nog aldrig var meningen så lyckades vi nog släcka den gnista vi tänt då vi satte namn på oss själva. Vår cirkel hade ett syfte som det fyllde i början, dvs. att vara en trygg gemenskap där man kunde ventilera tankar om tro då man aldrig haft möjlighet till det tidigare. Nu känns det dock som om jag behöver en mer aktiv gemenskap för att komma vidare.

Det vi pratade om var därför mest tankar om hur kan kunde nå ut till andra nyhedningar, och kanske starta upp nån typ av faktisk studiecirkel, och all den problematik som finns kring det. Hur hittar man sina systrar och bröder där ute? Skulle man köra det helt på svenska? Var kunde man träffas? Vad skulle man sätta på en flyer ifall man gjorde en sådan? Skulle underåriga vara välkomna? Det fanns många tankar att tänka, men vi har i alla fall börjat, och kanske blir det lite mera liv i luckan här till hösten eller något :) Jag skulle i varje fall vara beredd på att aktivera mig själv lite för att blåsa nytt liv i SFWV och en finlandssvensk hednagemenskap. Till exempel kunde det vara skoj att tala med Thuleia på Lehto om en eventuell svensk spalt i Seita, kanske kunde det öppnas en svenskspråkig forumavdelning på Pakanaverkkos forum... idéerna finns i varje fall!

Ja, Imbolc kom och gick, och vårt firande hade kanske inte så mycket tyngdpunkt på de traditionella temana (kika gärna på Imbolcinlägget från 2 år tillbaka), men jag fick i alla fall pröva på att hålla en ledd elementrening för första gången, och vi anpassade ritualmåltiden efter årstiden :) Jag har många gånger tänkt att man borde anpassa högtiderna mer efter finska förhållanden då man firar i Finland, för här ser man sannerligen inga vårtecken än, men idag insåg jag att det faktiskt börjat bli ljusare tidigare på morgnarna - himlen är inte längre svart utan bara mörkblå då jag kommer på tidig tisdagsföreläsning.

Appropå föreläsningar ska jag ännu nämna att jag blir mer och mer taggad på idén att göra min kandidatuppsats om (bristen på) svensk terminologi inom wicca... Det skulle vara så fin knutpunkt mellan översättning, terminologilära och språkvetenskap att jag tror jag ska ta upp det med min handledare här nu på våren. Vi ska se. Ni lär höra om det om det blir av ;) Ha en fin vår!
//Holly