"Mediahäxigt"

(See what I did there, eh, eh?)

Nästa veckas torsdag kommer undertecknad att medverka i ett nytt tv-program i YLE fem kl. 21.00, och prata om wicca. Kika gärna på det! Det hela spelas in i Helsingfors inkommande tisdag, och jag är nog mycket mer pirrig i magen inför hela grejen än jag egentligen vill medge. Media börjar jag vänja mig vid, efter den x:e intervjun på hur många år, men nationell tv är liksom en helt ny nivå på det hela. Nå, jag satt hela kvällen hemma hos Stella igår och drack chaite och vittvin och diskuterade igenom min nervositet, så månne det nu inte går vägen.

Nå, med anledning av detta, och det faktum att jag börjar känna mig lite överrepresenterad i media vad gäller wicca och nyhedendom i svenskfinland, så undrar jag ifall det finns nån i våra led som är ute ur kvastskrubben så till den grad att jag kunde skicka vidare dylika mediaförfrågningar till dig, då de kommer i framtiden? Oftast är det ju inte såhär vidlyftiga ärenden det gäller, utan det brukar gälla allt från små reportage till universitetsuppsatser och korta radiouttalanden. Jag har också lagt till en helt ny flik här på bloggen för mediamänskor, eftersom det tydligen behövs.

Hör av dig via mail eller som kommentar, ifall du tror att du skulle kunna vara en av de personer som jag skulle få rycka i ärmen vid sådana här situationer. Det binder dig inte till något överhuvudtaget, det vore bara en sjyst gest och ett bra sätt att förbättra representationen.

Och ifall det känns pirrigt så kan jag meddela att jag och Stella funderar på att ordna nån form av "Mediahäxig" miniskolning i do's och dont's då det kommer till nyhedendom i media :) Håll ögonen öppna här och på FB.

B*B!
//Holly

Läsvärt

En rollspelsbekant till mig skrev nyligen en bra artikel/filmrecension som berör ämnet moderna häxor. Läs gärna!



http://www.tor.com/blogs/2014/04/television-review-salem-how-not-to-handle-history

"Wicca i Media"

Det här är alltså inte jag som försöker skryta över att jag än en gång haft en dust (en vänlig sådan..!) med Yle, utan mest ett sätt att konstatera att den här bloggen förutom mycket annat också är en informationskanal om wicca och nyhedendom i Svenskfinland. Och det här hände i Svenskfinland förra onsdan :)

Artikel om wicca i Vasa, länk till yle.fi

Här tog jag bort ett stycke om hur mycket jag ogillar min radioröst, för att jag aktivt försöker motverka mitt ogillande om mig själv och mina olika egenskaper, och snarare vet att den är ungefär 300 % bättre än den var för 5 år sedan. Och om nån undrar så kommer fotot till artikeln bytas ut, för det var rätt suddigt, och de kommer ta nåt av mina FB-foton istället. Tack och hej
//Linn Alice (som gillar att mitt mellannamn aktivt tas i bruk)

 

 

Ett inlägg från Kvastskrubben

Jag är så förtjust i uttrycket "att vara/komma ut ur kvastskrubben", för att det är ett av de få som låter bra också på svenska, tycker jag. Delvis är det väl också för att jag anser mig vara rätt långt utanför redan nämnda skrubb sedan en lång tid tillbaka, vad med all mediatäckning jag fått genom åren (*lätt suck*), och det är ett ämne jag tycker om att diskutera. Sådär, hur öppen är du med din tro?



I många intervjuer jag gjort brukar frågan "Hur syns wicca i ditt liv?" dyka upp, och tidigare brukar jag väl ta upp pentagrammet jag bär runt halsen och det faktum att jag märker ut fullmånen i min kalender på samma vis som jag märker ut arbetstider och födelsedagar. Men genom åren har jag ju insett att det ju inte egentligen syns utåt alls. Hur ser nu en persons tro ut, hur syns den? Min syns egentligen inte, om man nu inte konkret går och snokar i min kalender, gräver i min byrå eller mitt smyckesskrin, eller sedan förstås explicit börjar diskutera trosfrågor med mig. Jag tycker inte jag ser ut som en wiccan. Hur ser en wiccan ut? Hur ser en kristen ut? Det är väl likadana små detaljer såsom korset kring nacken, att man går i kyrkan, och sedan handlar det ju om värderingar och åsikter och, tjah, tron helt enkelt. Och jag diskuterar inte religion särskilt ofta i vardagliga sammanhang.

Jag döljer inte min tro, men jag går inte direkt och skyltar med den heller. När jag i februari skulle fylla i en officiell ansökan lämnade jag ett streck i fältet "uskonto", främst för att wicca ändå inte har officiell ställning i Finland (och jag är inte medlem av kyrkan). Om jag blir tillfrågad så vänder jag mitt svar efter situationen, utan att för dens skull ljuga - det finns tillfällen då s.k. "lying on omission" bara är mera praktiskt, helt enkelt. Jag skulle gärna vara mer öppet stolt med min tro, men i lilla Österbotten får man så lätt så mycket oönskad uppmärksamhet, och utan att nu låta självgod så är jag nog helt tillräckligt annorlunda från förr.

...Därför ska det bli en intressant tid framöver, beroende lite på hur vinden vänder sig. Jag vet inte om jag får eller ens borde skriva om det, men provfilmningarna kommer äga rum nån gång här inom en snar framtid, och sedan vet jag mer. Jag får nog ta ett ordentligt cirkelsnack med både Stella och månen här i något varv (höhö, månvarv...), för det är många kvastskrubbstankar som yr i luften. Men försiktigt optimistiska sådana :)

V*V
//Holly

Till mediamänskor och andra lorvar

Jag fick nyss ett telefonsamtal med en förfrågan av en journliststuderande, om jag kunde tänka mig ställa upp på en övningsintervju? Och det kunde jag väl visst tänka mig, sa jag.

...Jag är bara nyfiken på hur folk får tag i mig? :P Hur vet folk att det är mig de ska ringa till? Är det faktiskt bara att googla "Wicca Finland" och så dyker mitt telefonnummer upp, eller nåt? Jag vet att mitt sociala nätvärk är rätt stort och alla känner alla, men ändå. Is a wee bit creepy. Inte att bli kontaktad, för det har jag liksom blivit tvungen att vänja mig vid, men att det är så lätt att hitta information om folk. Jag har funderat på om jag borde använda en anonym email här på bloggen, men jag ser inte riktigt nån orsak till det, sist och slutligen. Det skulle bara vara ytterligare en mailadress att hålla koll på.

Dock kunde jag ju påpeka att det absolut enklaste sättet att få tag i mig är att maila mig, inte kommentera på ett inlägg, för jag är som jag just uppdagade ytterst dålig på att kolla kommentarer här :( jag ska bättra mig, promise! Sen så borde jag kanske, bara för att jämna ut statistiken lite, kasta över en del intervjuförfrågningar åt annat håll också..? Det går helt fint att be mig om kontaktuppgifter, så kollar jag med mina andra häxvänner ifall nån skulle vara hugad på att bli intervjuad.

Nåja. Om man skulle komma igång med veckan så småningom.
//Holly

WWW - Wiccanwonderworld (or not)

Hej på er. Idag har jag två korta ärenden att ventilera:

Ett. Min vän F delade just med sig av den här länken på Facebook. Och jag vet - internet är ett märkligt ställe och man ska inte fästa sig vid all skit man hittar. Men att FOX NEWS får sända sånt här live? Jag trodde öronen skulle börja blöda efter 30 sekunder...
Låt mig spy i punktform:

• "The bad side of wiccanism is [...] that it's a form of witchcraft". Here we go again with the smutskastande av häxkonst. Ååäääärghhl jag blir så LED. Och för den delen:


• "WICCANISM". Jag ryser. Använd nu ens rätt ord. Det heter Wicca. Jag talar inte om kristendomhet eller islamism.


• "I've done my research" - När då? Sen när har wicca 20 högtider? Ocg varifrån fick ni 20 ifrån, ni talade ju om 20 procent i ett tidigare sammanhang. Sheeesh.


• "I don't know any wiccans" - och det förklarar saken? Dessutom är jag rätt säker på att du helt säkert gör det, fröken lilla, du vet bara inte om det. Which brings me to:


• Att wicca inte skulle vara vanligt förekommande? I USA? Are you kidding me? Jag kan inte säga nåt om zoro-astrianer (som vi jämfördes med), men wicca är en av de snabbast växande religionerna i världen, och finns främst i USA och Storbritannien.


• "Any religion whose most sacred religion is Halloween, I can't take seriously".
  .... *andas och räknas till 10*
  För det första firar vi inte Halloween. Det gör ni. För det andra har ERT firande hedniska rötter (även om Halloween i USA nog knappast hur mycket med ursprunget att göra längre). Och för det tredje - Varför måste man trampa ner nyhedendom i dyngan på dethär viset, och göra det oseriöst?

Den kvinnliga reportern var saklig och trevlig, dock. Och säga vad man vill om stereotyper, men de stämmer i vissa falla - hela mitt coven spelar D&D, och bränner rökelse. Men jag förstår inte vad det har för relevans i fallet med den här skolans semesterschema.
URK säger jag. Vill man skriva på en protestlista över hur FOX behandlade reportaget finns en sådan här.

Nåja. Till mitt andra ärende, så jag får lugna ner mig lite;
Vi genomförde handfästningen igår kväll, och det var riktigt fint :) Jag fick lov att lägga upp ett foto av altaret, så jag kan till och med bjuda på urusel telefonkamerakvalitetsbilder...



Ett tag funderade vi på att gå ut till en gammal ruin som finns i närheten, men det praktiska kom emot. Himla fint på många sätt, och jag insåg hur länge sen det är jag praktiserat aktivt här hemma. Banne mig, jag skulle behöva en riktigt redig rening snart. Så passligt att jag har bastutur om två timmar ^^
Resten kommer nog i BoS-en, eller så får man fråga personligen om man är nyfiken.

That's that. Jag ska återgå till brödbak och tentläsning, och sluta spruta rök ur näsborrarna som en annan drake.
//Holly