Like a BoS...

Har du en Book of Shadows? Hur ser den ut och hur använder du den? Och vad kallar du den? Jag, som studerar svenska och allmänt brukar försöka undvika anglicismer åtminstone i städat språk har fortfarande problem med termer som "Skuggbok"... Nå, det börjar närma sig att jag faktiskt tar tag i min wicca-terminologi-kandidatuppsats, så kanske saken ändrar om nåt år eller så ;)

Jag har två stycken: Min första, som numera har fått repareras med eltejp för att katterna varit på den, och min andra, som jag egentligen inte påbörjat än eftersom jag inte vet hur jag ska ta mig an den. Anledningen till att jag alls skriver om mina BoS...ar (?) är att den jag har i bruk nyligen blivit uppdaterat med inte mindre än 7 sidor extramaterial :) Jag insåg här i helgen då jag och Stella firade esbat att jag fortfarande inte klistrat in Handfästningsmallen (som gjordes för ett år sedan) eller breven med texter som Stella skickade per snigelpost nån gång 2011 :P Så, jag tog mig tid att sätta mig ner med klister och sax och lite glitter (det är trevligare att läsa i efterhand om det är lite scrapbookfiilis över det hela), och nu börjar jag ha det. Insåg också att min gamla BoS nu är till hälften uppanvänd! Det tog bara, vad, 8 år?

Det skulle vara roligt om det fanns nåt sätt att ta reda på när jag riktigt blev häxa, för jag har inget datum för det. Wicca fann jag hösten 2005, men vid den tidspunkten hade jag redan sett mig som häxa i åtminstone 2 år redan. Om jag bara hittade den där boken som utlöste det hela :3
Nåja. Jag och Stella firade i alla fall esbat i helgen, och det var avslappnat och energiskt på samma gång :) Vi prövade en ny typ av cirkelslagning, prövade sång som energiresningsmetod och kom fram till att vi i något skede ska göra en svensk översättning av Charge of the Goddess. Därtill kläckte vi ur oss en del rätt roliga språkgrodor i samband med gemenskapsmåltiden, men de gör sig bättre i muntlig form än skriftlig ^^

Hevanuhe. Trevlig mitten av februari åt er!

 

Let it Go

Rubriken kom den här gången från en sång från Frozen, Disneys mig veterligen nyaste animationsfilm. Jag kan inte sluta lyssna på sångerna, och därför stal jag en av titlarna till dagens blogginlägg även om resten av sången inte har så mycket med resten av skrivandet att göra :) Här kan man lyssna på sången. Do it, den är fin!

Stella hann före mig med det ämne jag tänkt skriva om, nämligen psykiska vampyrer. Jag vet inte vem som först började kalla det så, enligt Wikipedia skulle det kunna vara herr Anton LaVey som skrev om det först i the Satanic Bible (Jag har inte läst boken, så jag har tydligen snappat upp det nån annanstans), men den korta definitionen lyder såhär:
"a spiritually or emotionally weak person who drains vital energy from other people, or a paranormal entity within such a person, allowing the psychic draining of energy from other people". Andra definitioner följer kanske min tankegång mera, men huvudpoängen för mig är att det finns mänskor som det är mycket mentalt påfrestande att umgås med, pga. deras sätt. Och jag har beslutat mig för att rensa ut sådana personer ur mitt liv.


(Bild härifrån: http://evolveandascend.files.wordpress.com/2013/12/novampires.jpg)

Det är ju lite knepigt med sånt här, för ibland är det kanske bara dålig personkemi, ibland har man själv en dålig dag och klarar inte av konflikter. Men i mitt fall handlar det om åtminstone en person som upprepade gånger gör andra personer illa med mening och som jag vet att många andra personer än jag har svårt att tolerera. Om jag inte av tvång måste spendera tid med sådana människor ska jag sluta med det. Inte mer svårt än så. Det var en fruktansvärt skön insikt. Man måste inte hålla kvar i ett vänskapsförhållande bara för vad det en gång var.

Med detta sagt ska jag också rensa lite i bloggens format, och jag överväger också att flytta över hela bloggen till en ny portal eftersom jag har alla mina andra bloggar på blogspot. Men, vi ska nu se.
//Holly

Tankar runt och kring Imbolc

Här har jag knappt hunnit landa tillbaka i wiccavardagen och så är februari redan här. Vad är det för ett sätt? :P Smyga sig på en på det viset... Nå, jag och Stella (som skaffat en ny blogg, kolla gärna in den!) har en tid pratat om att börja praktisera mera aktivt och gemensamt igen, och här förra fredagen kom vi oss för att fira Imbolc tillsammans, sådär i rätt vardaglig ton. Gick och införskaffade ritualmat, gick i renande bastu, slog en cirkel runt hennes lägenhet och satt sedan i nån timme där inne och tänkte wiccaframtid.

(Bild från http://russianmind.com/sites/default/files/future-ahead1.jpg)

Vi har nämligen båda två saknat hednagemenskap den senaste tiden. Vi formade ju för all del ett coven för 1 ½ år sedan, men det covenet har tyvärr legat inaktivt sedan dess, om man inte räknar med Auroras handfästning för ett år sedan. Vi har inte befunnit oss på samma ort och vi alla är så upptagna på olika håll, och även om det nog aldrig var meningen så lyckades vi nog släcka den gnista vi tänt då vi satte namn på oss själva. Vår cirkel hade ett syfte som det fyllde i början, dvs. att vara en trygg gemenskap där man kunde ventilera tankar om tro då man aldrig haft möjlighet till det tidigare. Nu känns det dock som om jag behöver en mer aktiv gemenskap för att komma vidare.

Det vi pratade om var därför mest tankar om hur kan kunde nå ut till andra nyhedningar, och kanske starta upp nån typ av faktisk studiecirkel, och all den problematik som finns kring det. Hur hittar man sina systrar och bröder där ute? Skulle man köra det helt på svenska? Var kunde man träffas? Vad skulle man sätta på en flyer ifall man gjorde en sådan? Skulle underåriga vara välkomna? Det fanns många tankar att tänka, men vi har i alla fall börjat, och kanske blir det lite mera liv i luckan här till hösten eller något :) Jag skulle i varje fall vara beredd på att aktivera mig själv lite för att blåsa nytt liv i SFWV och en finlandssvensk hednagemenskap. Till exempel kunde det vara skoj att tala med Thuleia på Lehto om en eventuell svensk spalt i Seita, kanske kunde det öppnas en svenskspråkig forumavdelning på Pakanaverkkos forum... idéerna finns i varje fall!

Ja, Imbolc kom och gick, och vårt firande hade kanske inte så mycket tyngdpunkt på de traditionella temana (kika gärna på Imbolcinlägget från 2 år tillbaka), men jag fick i alla fall pröva på att hålla en ledd elementrening för första gången, och vi anpassade ritualmåltiden efter årstiden :) Jag har många gånger tänkt att man borde anpassa högtiderna mer efter finska förhållanden då man firar i Finland, för här ser man sannerligen inga vårtecken än, men idag insåg jag att det faktiskt börjat bli ljusare tidigare på morgnarna - himlen är inte längre svart utan bara mörkblå då jag kommer på tidig tisdagsföreläsning.

Appropå föreläsningar ska jag ännu nämna att jag blir mer och mer taggad på idén att göra min kandidatuppsats om (bristen på) svensk terminologi inom wicca... Det skulle vara så fin knutpunkt mellan översättning, terminologilära och språkvetenskap att jag tror jag ska ta upp det med min handledare här nu på våren. Vi ska se. Ni lär höra om det om det blir av ;) Ha en fin vår!
//Holly

Till mediamänskor och andra lorvar

Jag fick nyss ett telefonsamtal med en förfrågan av en journliststuderande, om jag kunde tänka mig ställa upp på en övningsintervju? Och det kunde jag väl visst tänka mig, sa jag.

...Jag är bara nyfiken på hur folk får tag i mig? :P Hur vet folk att det är mig de ska ringa till? Är det faktiskt bara att googla "Wicca Finland" och så dyker mitt telefonnummer upp, eller nåt? Jag vet att mitt sociala nätvärk är rätt stort och alla känner alla, men ändå. Is a wee bit creepy. Inte att bli kontaktad, för det har jag liksom blivit tvungen att vänja mig vid, men att det är så lätt att hitta information om folk. Jag har funderat på om jag borde använda en anonym email här på bloggen, men jag ser inte riktigt nån orsak till det, sist och slutligen. Det skulle bara vara ytterligare en mailadress att hålla koll på.

Dock kunde jag ju påpeka att det absolut enklaste sättet att få tag i mig är att maila mig, inte kommentera på ett inlägg, för jag är som jag just uppdagade ytterst dålig på att kolla kommentarer här :( jag ska bättra mig, promise! Sen så borde jag kanske, bara för att jämna ut statistiken lite, kasta över en del intervjuförfrågningar åt annat håll också..? Det går helt fint att be mig om kontaktuppgifter, så kollar jag med mina andra häxvänner ifall nån skulle vara hugad på att bli intervjuad.

Nåja. Om man skulle komma igång med veckan så småningom.
//Holly

God Yule!

Man kan fråga sig hur jag ids sitta och blogga på julafton :) Jag har nu bara tänkt skriva många gånger sedan jag återvände till landet, och nu kändes som en bra stund att ta en femminuters paus från julmatslagande och socialiserande, såhär efter julbastun..!

Egentligen tänkte jag bara önska folk God Yule :) Jag har inte firat hedniskt eller överhuvudtaget varit särskilt spirituell under hösten, för den har varit fylld med så mycket andra upplevelser. Nu är jag äntligen tillbaka i Finland, och firar julhelgen hemma med föräldrar och syskon. Mitt midvinterfirande sträckte sig till att tända ljus och bränna rökelse i Stellas häxhem (Stella har lånat ut sin lägenhet åt mig eftersom jag inte får tillbaka min egen förrän lördag och hon ändå är nere i Södra Finland), och skriva ett litet yule-inlägg till min BoS. Jag firade ändå inte Samhain, så mina nyårslöften kom lite senare. De innehöll bland annat planer om att bli fysiskt starkare, arbeta med min svartsjuka, och fortsätta att leva spontant, och uppskatta mina vänner. För övrigt kändes det väldigt "hedniskt vardagligt" att få instruktioner för hushållet av Stella enligt linjerna "Tvättmaskinen funkar så och så, rökelsen finns på den och den hyllan..."

Mera svammel nån gång senare under jullovet, kanske :) Njut av jullovet, och av denhär bilden av Stellas vackra yuledekoration, som pryder hennes ytterdörr!

Fridfull Yuletid!

Spirit Walk

Det går inte riktigt bra nu. Det har inte gått riktigt bra på länge, och det känns dumt att på en blogg som denna försöka skyla över sanningar. Visst finns det många ljuspunkter i min vardag också här, långt borta från min Vasavardag, men de är snarare stjärnor än eldar; även om de kan vara vackra att se på i mörkret så erbjuder de varken värme eller sällskap i det långa loppet. Min själ mår inte bra här. För kanske första gången saknar jag mina ångestdämpande piller. Inte för att jag nånsin tyckte att de hjälpte (även om jag ju i slutändan fick hjälp), utan att de på något vis rättfärdigade min olycklighet.

(Bild från http://spiritwalkministry.com/yahoo_site_admin2/assets/images/spiritwalklogo1.51173415_std.jpg)

Jag har tidigare haft (eller försökt ha) som vana att då och då gå ut på vad jag kallade spirit walks, kortare promenader i det gröna då jag försökte öppna sinnet för naturen och antingen rensa tankarna eller samla energi eller be om hjälp, vad jag nu hade behov av för stunden. Det har jag inte hunnit med alls här, men det kom jag mig för att göra i morse, och det vill jag gärna berätta om.

Nära mitt Långtbortahem finns en vacker skog med massor av små stigar i, en populär plats för joggare och hundar, men om man håller sig i mitten av skogen brukar det vara relativt lugnt, så dit begav jag mig. Den danska ruskan (om något sådant finns) var påtagligt vacker, och bara själva åsynen av de gamla träden fick sinnet att lätta en aning. Jag skulle gärna satt mig ner och bara andats en stund, men jag ville inte bli påkommen av nån nyfiken spaniel eller ägare, så istället kom jag mig för att en par gånger, på ren automatik, lägga handflatan mot äldre träd jag gick förbi, och sedan stå en stund och känna. Som sidokommentar här kan medges att det här är ett drag från ett lajv jag deltagit i, där man för att hedra skogsguden Pahn skulle göra likadant, ifall man var vilse i skogen. Och eftersom lajvvärldens Pahn var högst inspirerad av den keltiska skogsguden, så tyckte jag inte det kändes som alltför påhittat. Dessutom är ju vilse precis vad jag är.

I ett skede tänkte jag att jag ville stå en längre stund, men det gick en man med barnvagn en bit bakom mig, så jag tänkte försöka bli av med honom först. Dock verkade vi ta precis samma väg hela tiden. Det här var samma man med barnvagn som tidigare varit påväg emot mig på en väg, men som sedan måste ha vänt om för jag hade honom plötsligt framför mig, men påväg åt samma håll som mig. Jag såg honom aldrig på nära håll.
...Och sekunden jag insåg symboliken, var han försvunnen. Barnvagn och allt. Jag försöke kisa genom träden, men ingenting, och jag tänkte inte börja gå och söka efter honom, då det kändes som att försöka bevisa en religiös upplevelse (dvs. både meningslös och dum).
För vad är väl det Gudomliga, om inte en förälder som håller uppsikt över sina barn? Som kanske inte alltid är nära eller har något konkret råd, men som alltid vakar på avstånd. Faktumet att det idag ännu till är fars dag slog mig bara för nån minut sedan.

Kanske är det likt mig att överanalysera och övertolka. Men om det gör mig på bättre humör att tro att det finns nån som vakar över mig, så varför inte. Jag tar emot det mesta som kommer emot mig i positiv form just nu.
För övrigt funderade jag på att starta upp vardagliga Spirit Walks i Vasa då jag återvänt till min hemby, dvs. nån gång före jul. Sådär, mötas upp inne i centrum och gå på en timmes lugn promenad och prata vardag eller hednarelaterat stuff i grupp medans man vandrar, kanske gå ut i nåt vackert grönområde eller så. Jag tänkte, eftersom hednamooten vi haft på pubar inte var så framgångsrika. Vi får se, jag skriver på FB-gruppen när det blir aktuellt.(Fotat av mig från september)

Nåja. Så mycket insikter kom jag väl kanske inte till idag i övrigt, men det var fint att börja dagen med promenad om inte annat. Imorgon kanske jag borde ta med kameran, och försöka göra dethär till en riktig vana. Och så avslutar jag lagom sorgligt med ett (modifierat) Loke-citat;
"Jag vet inte var jag ska hugga nånstans,
när demonerna bor i mitt bröst."

Metabloggande

Det här blir bara ett kort inlägg med två små ämnen.

För det första: ursäkta till dem som kommenterat, och som jag inte svarat åt - eftersom jag inte skrivit på några månader här under mitt studieutbyte, så har jag inte heller tänkt på att kolla efter kommentarer, och jag har inte inställt så jag skulle få mailmeddelanden då nån kommenterat. Nu har jag svarat, och ursäkta.

För det andra: Jag insåg här nyss att min blogg har fått över 12000 besök sedan jag öppnade. Det är egentligen rätt galet, med tanke på att jag aldrig väntat mig att nån annan än eventuellt nån ur mitt coven skulle vara intresserade av att läsa (och sen de spontana gymnasiestudenterna som gör ett arbete inom nyhedendom).
SÅ - nu är jag jätteintresserad av att höra hur ni hittat min blogg? Släng hit en kommentar vettja, det tar knappt en minut, och det tycker jag ni kan unna mig ;)

B*B
//Holly