Tacksamhetspaus

Det är lugnt här för stunden, om det ens måste påpekas. Orsaken är att det händer så mycket i andra nivåer av livet. Jag har fått nya arbetsuppgifter, jag jobbar mycket, och även om spiritualiteten fortfarande finns kvar under/genom/i/över allt dethär så finns inte tiden eller orken att skriva om det. Hoppas ni ursäktar.
Dessutom fick jag min ingenjörstitel idag :3



Det jag ville reflektera över var ändå gårdagens bastubad i ensamhet. På många vis är bastun en så perfekt plats för spiritualitet för mig, jag tror jag svamlat om det här förr... Där kombineras vatten, jord, luft eld och ande på ett naturligt sätt, och mänskan själv är i sitt naturliga tillstånd, samtidigt som det är enkelt att slappna av och tänka inåt medan man bastar.



Och där jag satt igår i värmen och mörkret fylldes jag av sån enorm tacksamhet till de högre makterna, för allt det fina i mitt liv. För att jag har jobb, och för att jag trivs med det; För alla mina vänner i sången och rollspelandet och jobbet; För sången och musiken och gemenskapen; För kärleken och förälskelsen och lusten; För att ha klarat av studierna och för en framtid som är oviss men ändå ljus.

Som yngre, innan jag var wiccan, brukade jag nån gång sitta och prata med Gud i väldigt vardaglig ton. Sådär, prata om hur min dag varit och tacka för saker och be om saker och allmänt bara tömma hjärnan på ord åt nån som jag trodde att lyssnade. Jag trivdes med det, även om jag inte gjorde det ofta, det var främst där efter skriftskolan då jag tillfälligt kände nån typ av kontakt med den Kristna Guden. Sådär som en parentes kom jag också plötsligt ihåg hur jag ofta avslutade med att be honom hälsa till "Fru Gud" ^^ Det har alltså alltid varit naturligt för mig med en dualisk (?) Gudomsbild.
Men ja, i vilket fall som helst så satt jag igår och hade ett snack med Moder Jord, och tömde ur mig en massa tacksamhet. Det var väldigt skönt i all sin enkelhet. Ibland måste man bara komma bort från allt som heter prylar och mallar och ritualer, och komma ihåg att nyhedendom är en tro och ingen hobbyverksamhet.

Det var nu det.
//Holly