måndag 2 juli 2012

Wiccavardag

Det märks att jag har semester då jag hinner skriva mest hela tiden :)

Egentligen hade jag inget särskilt att skriva om för stunden, mest småsaker. Som hur fint det känns att wicca liksom har hittat sin plats i min vardag. Att folk ber mig om ritualråd och börjar meningar med "Hördu, du är ju häxa...". Att veta att Rina från mitt coven höll en handfästning i lördags och att hon bad att få använda ritualmallen jag gjorde tidigare i år. Att folk hittar min blogg och tar kontakt och hittar andra att prata med, sådär som jag önskar att jag kunnat göra för 5 år sedan. Att få sitta bredvid en annan häxa i kyrkan under en vigsel. Det är sånadär småsaker som får mig att känna mig accepterad på nåt vis :)

Sen ville jag också helt kort meddela att jag kommer bli stereotyp-häxa igen, och skaffa katter! Min häxpolare A's syster måste ge bort sina katter pga. allergi, så jag lovade ta hand om dem fram till jul då en annan bekant eventuellt kan ta över dem, eller tills de helt enkelt hittat ett stadigt hem till dem. Åh, det är så perfekt, för jag tänkte just här för ett tag sedan att det skulle vara så fint att skaffa katt igen, men jag är inte riktigt redo för ett sånt commitment :) Nu blir det bara att kattsäkra alla hyllor och bord, vi får se hur länge altaret får vara ifred :P

3 kommentarer:

  1. Hej!
    Ville fråga om du hade varit intresserad av en wicca.ifokus sajt?

    SvaraRadera
  2. Hur menar du? Jag känner inte till vad en ifokus-sajt är :] Häxor i Fokus låter bekant, men jag vet inte vad det är för nåt.

    SvaraRadera
  3. Åh. Jag skulle gärna ha katter. Jag hade ju tänkt skaffa katt då jag flyttar till Vasa men eftersom jag inte har en blekblå aning om var jag befinner mig om ett år så kommer jag inte att göra det. Men att vara kattmor för en kortare tid vore underbart.

    Överlag måste jag säga att det känns som en härlig tid att vara häxa. Det känns på nåt vis som om jag kommit mer till rätta. Kanske har det en del att göra med att mina föräldrar mer börjat acceptera mitt val av religion (det var nog på tiden efter 8 år), och att mina bekanta inte heller ser konstigt på mig, utan snarare tar det för givet att jag är den jag är. Jag minns att jag i början av min käxtid var mycket rädd för att inte bli accepterad, men mina rädslor har i många fall visat sig oskäliga. Jag känner mig allt mer tillfreds med tillvaron som häxa. Det enda jag saknar nu är ett större umgänge med andra liktänkare i magiska sammanhang.

    SvaraRadera