tisdag 24 januari 2012

"En helt annan tidsresa"

Bloggarens kommentar: Det här är ett gammalt inlägg, räddat från den blogg jag förde före Häxa på Heltid.


- - -





Hejsan, märklighetsblogg. Jag är tillbaka i Österbotten och jag har haft en underbar resa! Jag ska inte skriva om det här, för det är en historia för en annan blogg, däremot ska jag berätta om det väsentliga:

Jag har hittat en ny bägare ^^ Jag tänkte köpa en redan förra året, men det blev inte av. Nu köpte jag ett svart krus från en hantverkarbod för ynka 35 kronor. Min förra bägare, ett rött vinglas som går tillsammans med mitt ritualfat, gick sönder för något år sedan, så jag har använt ett vanligt dricksglas sedan dess. Nu har jag en bägare att inviga vid passande tillfälle..! Sedan hittade jag också en pentagramring i brons som redan renats och använts.

Och så besökte jag naturligtvis Solkristallen! Underbar butik. Som det blev kom jag hem med en påse varg-te, ett knippe vit salvia (som jag sökt redan länge!) och en engelsk wiccabok -- ”The magical Household” av Cunningham och någon som heter David Harrington. Ska bli intressant att läsa den!

Det var för övrigt skoj att det uppstod spontana diskussioner om vilka trädslag som är de bästa stavträden, i köket på pensionatet där vi bodde :P N, som också är wiccan, var med på samma resa, och hon var lika lyrisk som jag över Solkristallen ^^ Sen har jag också köpt en marmor-mortel, för en sån har jag velat ha länge, och nu hittade jag en passlig ^^



Jag kom hem med en massa nya saker, och lämnade en hel del bakom mig. I synnerhet något fick stanna -- ett onödigt hopp. Något jag burit omkring med nu alldeles för länge.

Jag konstaterade, med min älva, att det är rent omöjligt att få den här dumma idèen ur huvudet, ifall den där jäkla lilla gnistan av hopp fortfarande brinner. Och det går inte att bara släcka den så där bara -- man måste ha livet av den. Brutalt. Så jag tog ett beslut på att lämna det bakom mig. Slumpen (or not?) gjorde att jag råkade få 100 kronor för mycket tillbaka då jag köpte ett par byxor, så det samt det faktum att jag faktiskt köpt både ett pentagram och salvia, gav mig en idè. Jag hade först tänkt knyta fast mitt hopplösa hopp i ett träd på ön, och gå därifrån, men jag insåg ju att det var dumt -- tänk sedan då jag kommer tillbaka?

Så det blev sig som så, att jag lånade en tändsticka av vår värd, den där sista lördagen på ön, och brände lite salvia i trädgården för att rena min ring. Sedan hade vi tänkt gå på en körkonsert i den vackra domkyrkan, men istället fastnade vi på några öl, så det blev bara jag som bara aningen rund under fötterna smet in under en av de sista sångerna. Hittade en ledig bänk och satte mig för att klottra ner mitt hopp på ett avrivet hörn av programbladet, petade ner hundringen i hålet för femkronor vid metallträdet där man kan köpa små förbönsljus, tände mitt ena ljus och bad tyst om ursäkt för att jag snyltade på de kristnas heliga rum då jag inte själv orkade slå en cirkel. Sen gick jag via Norderport och hittade en passande sten som jag knöt mitt hopp vid, med hjälp av snöret från en uppanvänd tepåse.

Och så stod jag mitt i allt där vid relingen på DG:s färja tillbaka till fastlandet och kände det lilla hoppet sprattla förtvivlat i min knutna hand. Jag hade lyssnat på dödsvåndorna hela dagen och lyckats ignorera det, men nu var det desto svårare, och jag kunde inte förmå mig att sträcka ut handen. Då den sista gatlyktan försvunnit bakom skorstenen såg jag ut över det kolsvarta vattnet och släppte till slut taget; Och ner i djupet försvann mitt lilla hopp…

… Nu vet jag ju med mig att hopp i grund och botten är en känsla, som jag ju personligen inte tror att det är meningen att man ska kunna ändra på. Men det här var det enda sätt jag kunde tänka på. Känslor är vatten-ting, och barn av havet, så jag lämnade tillbaka det till havet. Jag avstår frivilligt. Och även om jag inte känner skillnaden än, så tror jag ju att det kommer göra en skillnad.

Hummm. Det här blev mera av något för min BoS, eller kanske min privata dagbok, men nu har jag skrivit det, så det får stå kvar.
Härnäst ska jag försöka författa en ansökan om understöd, diska halva diskbänken, samt städa undan en vecka av frånvaro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar